Sedan vi träffades i tisdags har jag funderat över varför jag blir så provocerad av "slöjbilden", men nu börjar det klarna. (Jag blir lätt blockerad i lite större grupper och kan varken tänka klart eller uttrycka mig ordentligt. Detta är inget nytt för mig och har absolut inget med gruppen att göra - jag gillar er!!)
Alltså, jag är rädd för att bilden, tväremot sitt syfte, kan motverka ökad förståelse. Den är ett mycket tydligt exempel på hur vi i vår traditionellt västerländska kultur ser på den muslimska kvinnan, dvs hur vi konstruerar en bild av henne som stämmer överens med våra fördomar. Till exempel, hur hon; är tvungen att bära slöja, är hotad och rädd, vill fly från något/någon, lever i en farlig omgivning (här antydd genom kulhål). Vi tror oss (blåögt) om att kunna identifiera oss med henne. Eftersom vi, som jag tror, är överens om att vilja uppmuntra muslimska kvinnor att själva berätta om sin situation, är detta inget bra utgångsläge. Om vi i mötet kommer dragande med en färdig och fix bild av hur vi tror att de har det, så blir det istället svårare att få igång ett samtal, en dialog som utmynnar i en ömsesidig ökad förståelse.