Ibland förväxlar jag mig själv med ett garnnystan

För att undersöka möjligheten öppnade jag ett konto i youtube, laddade upp filmen (som jag gjort i moviemaker och sparat i AVI- format,jag misströstade - det tog mer än en timme med mobilt bredband, försökte lugna mig med lite yoga medan jag väntade). Klickade på bädda in, kopierade koden,öppnade bloggen, inlägg och klistrade in och SI, det fungerar!

Jag har fortsatt att lägga in filmsnuttar i photoshop och fixa med dem där. Om man lägger in ett blankt videolager kan man "rita" på det och sen ta bort laget under så får man ett slags rotoscoping. Det är ganska tidsödande och jag tappade tålamodet så det blixtrar bara till liten en bit in i filmen. Efter besöket i photoshop sparas filmen i AVI-format så att den kan öppnas i Moviemaker, klippas ihop med annat och få ljud, men än så länge vägrar den färdiga varianten att lägga sig på bloggen!

Animation i Photoshop

Fick idén till det här sättet att animera när jag råkade öppna en filmsnutt i photoshop och såg att man får en så fin timeline när man lägger till animation. Även lagermöjligheter finns här så jag fick för mig att testa att lägga dit ett rörligt objekt, ett nystan, i ett annat lager. Med lite envishet gick det att få nystanet att röra på sig, men tyvärr inte rulla (än, men jag kommer inte att ge mig) Återstår också att få över filmsnutten i ett program där jag kan lägga på ljud, som det är nu har jag inte lyckats sudda bort bakgrundsljudet där man hör maken bakom kameran och stojande barn i pulkabacken.

Animeringstest i Movie Maker

Jojo,två små filmer blev det till sist även om det inte var smärtfritt. Tog två serier; sisådär 50 bilder på nystanet i snö(två knäpp i varje position) och lika många ungefär på självgående trasan, men där knäppte jag bara en gång mellan varje förflyttning. Glad i hågen startade jag sedan mitt nya fina Premiere Pro CS4 och ...... förstod ingenting. Två gånger kraschade programmet innan jag gav upp och övergick till gamla småtråkiga Movie Maker. Även där hade jag problem innan jag begrep hur jag skulle få bilderna flyta fram i lagom takt, hittade inställningen till sist, under verktyg. Egentligen är det hur enkelt som helst, suck.

Klädkod överenskommen

När Ann-Catrine visade den nederländske konstnärens foton på grupper av människor http://www.exactitudes.com ,så kom jag att tänka på den här, ungefär 20 år gamla bilden. Här ser vi mina föräldrar Ruth och Bertil i mitten, och på sidorna min mans föräldrar Inga och Sven. De var på besök hemma hos oss, vilket var sällsynt eftersom de bodde långt ifrån oss och ännu längre från varandra. Ändå verkar klädkoden vara överenskommen. Beige kappa, mörkbruna stövlar och handskar på damerna, även frisyrerna överensstämmer. Herrarna bar mörk dubbelknäppt ullrock, rutig halsduk och keps.
Det är inte svårt att se att de var samma andas barn så jag behöver knappast lägga till att de kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om. Idag finns ingen av dem längre i livet, men jag tror att de skulle ha tyckt om att vara med på en blogg.

Mitt liv som....... hund?

Illustrera en rubrik med foto var en rolig uppgift. Dessutom leder ofta en idé vidare; "skarpsynt kritiker" fick själv lust att vara hund. Hittade ett foto med en afghanhund på nätet och lagermaskade ihop det med ett studioporträtt.(Egentligen är jag hundrädd, så detta känns lite som terapi.)
Arbetsättet påminner om en karikatyruppgift jag gjorde med elever för längesen nu. Då utgick de från ett foto på en känd person som först tecknades av så likt som möjligt och sedan gradvis förändrades till exempelvis ett djur. Ska kanske prova att göra om den uppgiften digitalt nu istället?